necessity knows no law
Kategori: Maraton 2015
Första projektet är sjösatt. Har anmält mig till Båstad Maraton 2015. Skryter ofta om hur bra kondis jag har, utan egentliga belägg. Nu blir det verkligen upp till bevis. Målet är givetvis inte bara att komma i mål utan även att slå Hannes bästa tid från hans två föregående år. Två månader har vi på oss att nå absolut toppform och det är Östergren som sköter träningsupplägget.
Måste berätta om en tidigare mycket rolig anekdot som nu börjar oroa mig mer och mer.
Jag och Hannes skulle ut och löpträna en tidig sommarmorgon. Klarblå himmel, alldeles vindstilla och en perfekt temperatur i luften. Optimala löparförhållanden. Ända problemet var att jag inte hunnit göra min dagliga morgonrutin som jag vill tro att många delar med mig. Vi kommer tillbaka till den senare i storyn.
Vi trummar på i ett allt högre tempo och löpningen känns hur bra som helst. Men när vi vänder i Kattvik efter en mils löpning hugger det till i magen. Jag tror vi alla har varit med om känslan och vet vad som är på väg att hända. Problemet är att vi är mitt ute i ingenstans. Jag biter ihop och forsätter ta rygg på min kompis som skruvat upp tempot ytterligare. Kramperna blir bara värre och värre och med cirka 5 kilometer kvar till civilisation ser jag ingen annan utväg. Jag tar sikte på ett högt gräsparti utmed vattnet. En vit t-shirt senare joggar vi klart dem sista kilometrarna in till Båstad i ett klart lugnare tempo och med en konstant gapskrattande löparvän vid min sida.
Börjar ni se kopplingen mellan anekdoten, maratonloppet och min stigande oro?
